waistdeep

Jag blir galen på vintern, paller inte kylan längre. Det deppiga mörkret. Jag vill tillbaka till sommarn. Dom regniga sommar kvällarna. Den stekande solen och alla glada miner. Nykära par som just hittat varandra, och bara väntar på att få spendera resten av sommaren med den man älskar.



Det bästa minnet jag har från sommaren är nog när jag fick bo i Alexandras lägenhet. Det var nog den bästa perioden i mitt liv. Jag mådde så sjukt bra då. Det jag minns bäst är en dag då jag skulle gå från pappa hem till lägenheten på stan. Det var hur fint väder som helst. Efter fem minuters promenad så börjar det spö regna. Jag hade på mig typiska sommar kläder och såklart bara i min skin jacka, så sprutade himlen ut regn. Men på ett sätt var det sjukt skönt, för värmen var fortfarande kvar. När jag var framme slutade det just regna. Hela jag var som duschad. Efter att jag bytt om till mys kläder så såg jag på en film. Man kunde höra hur det hade börjat spö regna igen. Det slog hårt mot taket och fönstrena. När filmen var slut kom min "dåvarande älskling" och höll mig sällskap. Jag fick höra många fina saker den kvällen. Det var då jag visste, att det var en början på något fint. Men mycket kan också hända när man väl tror att man nått toppen. Allt som nått toppen måste någon gång nå botten.

That's just life

Snart blir det Thailand iaf, hoppas jag har ändrat inställning till livet efter det.